Blogg med fjärr

Ok, det funkar ju relativt smärtfritt, att blogga från Wii asså. För er som inte vet det så släpptes betaversionen av Opera-browsern till Wii idag (gratis), och det är härifrån jag bloggar nu. Fungerar ungefär som att skriva sms. Känns lite sjukt att sitta slappt i tv-soffan och skriva detta, men va fasen, det kan jag nog vänja mej vid!

Nä nu....!

Nu spöar de mina rekord i Wii Sports Bowling, på första försöket...det här måste få ett slut, f-n ta Nintendo för att de har gjort en konsoll som alla kan ta till sej!
P.s ;)

Det va som fan...

Just i denna stund lirar min flickvän och hennes syster Wii Sports Tennis...ingen av dem spelar spel annars...och de har SKITKUL! De spelar match efter match och verkar inte få nog. Skratten tar liksom aldrig slut. Nintendo har VERKLIGEN lyckats med att skapa något alla kan ta till sej...hot damn!

80 timmar Zelda ...still counting

Jösses vad det här spelet är stort, jag kan tänka mej att mitt räkneverk kommer att sluta någonstans kring 100+ timmar för här finns så mycket att göra och se att det nästan är löjligt. Ok, det är inte stort på samma sätt som t. ex. Oblivion, då världen är uppbyggd kring regioner snarare än en helt öppen yta, men de har lyckats fylla dessa regioner med så mycket hemligheter och sköna invånare att timmarna bara försvinner. Då ska vi inte ens tala om de fantastiska templen man utforskar, eller alla sidoaktiviter/uppdrag och gömda grottor. Ojojoj, Zelda-design på en ny nivå. Inte illa. Inte illa alls!

Wiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!

ETT DYGN KVAR!

Två

...två dagar!

Torsdag natt, torsdag natt...

Tre dagar kvar, tre...bara tre dagar kvar..lugn och fin, nu är den snart här, andas och låtsas som ingenting...bara...exakt...tre...dagar...kvar

Förlorade just min oskuld...

...min Mario Kart DS online-oskuld bör kanske tilläggas. Skaffade nyss en router till datorn för att kunna använda min (kommande) Wii´s "WiiConnect24"-tjänst och kom precis underfund med hur jag skulle ställa in den så att jag kan lira Nintendo DS online (trådlöst såklart). Funkade ju kanon förutom att jag fick vrålspö av nån snubbe från andra sidan jordklotet. Har uppenbarligen en hel del att träna på, men kul var det i alla fall!

SmoothWiie

Det är kul med nya prylar, och det är kul att förstöra nya prylar. Särskillt då de är slutsålda överallt och folk desperat försöker få tag på dem. Det tycker i alla fall snubbarna på den här radiostationen...

*Sqweeee...eeeee*

Av någon anledning tycker jag att den här videon är så förbannat rolig...
Som vanligt med nya prylar förekommer det alltid fall av barnsjukdomar, detta är ett sådant, och det finns något så tragikomiskt desperat med den här stackars PS3:an som jag bara inte kan låta bli att skratta åt...*sqweeee...eeeee*

Antal sålda konsoller (uppdateras automatiskt)

Twilight Zone

En ny, underbart vacker, Legend of Zelda: Twilight Princess trailer...kan 8.e december komma NU tack??!

Herre Gud!

Jag vet inte om han behöver någon introduktion, Ricky Gervais, men om du inte har nån aning om varför han är en av de mest brillianta komikerna i branschen kan du helt enkelt börja med att kolla in t.ex det här klippet och arbeta dej vidare från det. The Office DVD-boxen. Köp för bövelen.

Min hjärna var gammal, men inte länge

Brain Training är underbart, jag är såld. När jag började spela i måndags fick jag åldern på min hjärna bestämd till 63 år, och nu tre dagar senare är den nere på 27. Ett år yngre än jag själv, känns bra. Det bästa med spelet är att jag tidigare avskytt matte och inte heller varit så vansinnigt såld på sudokus, som är ett par av de olika typer av träning man kan utföra, men när det presenteras på ett så charmigt och lättsamt vis av en polygonversion av Dr. Ryuta Kawashima (jo han finns på riktigt) blir det plötsligt en tilltalande och rolig utmaning. Man låser hela tiden upp nya moment och blir belönad med diverse tips på hur man i vardagen kan träna hjärnan, t. ex. medan man åker buss, och annat smått och gott. Man känner konstigt nog hur hjärnan stimuleras, det riktigt pirrar i skallen av all aktivitet efter ett par tester.
Skön känsla, skönt spel.

Följer i Hakoons fotspår

Jag beställde Brain Training till min DS idag (från Play). Ska bli intressant att se hur gammal min kära hjärna egentligen är...ujujuj... Återkommer givetvis när jag har fått det om ett par dar. Nu ska jag vila de grå. Gonatt.

Dagens skål...

(ojoj det här kommer att se SJUKT grabbigt ut) ...går till ingen mindre än: Leon S. Kennedy
Leon spelade bl.a. huvudrollen i det fantastiska Resident Evil 4 till GameCube. Egentligen går skålen till hela spelet men Leon får stå som stolt representant. Skåååååååål!

En Ganondalfsk Skalle

Till Uwe Boll. Uwe Boll... Namnet säger väl egentligen allt. Har en unge väl blivit döpt till Uwe Boll så är han redan på förhand dömd till ett liv som misslyckad. Tvspels-film regissör eller porrdito var nog de enda alternativen unge Uwe hade att välja mellan. Trist nog valde han det tidigare. Att tvspel sällan lämpar sej som underlag till filmer är nog ingen underdrift. Det som är en acceptabel story, kanske rent av bra i ett spel, är sällan detsamma i en film. Jag spelar inte ett spel för att få en fantastisk historia berättad för mej. Jag spelar för att ha kul. För en stunds förströelse. Vill jag ha en riktigt bra historia kan jag se en film (dock inte av Uwe Boll) eller läsa en bok. Kanske håller du med mej, kanske inte. Att en story i ett spel känns gripande beror nog mer på den nivå av engagemang man lägger i spelandet, summerat med den övergripande berättartekniska dramarturgin, än på att själva berättelsen är så fantastisk. Tänk efter. Hade ett spel behövt samma djup i historien som en bok skulle det vara rent olidligt att ta sig igenom. Att ta sig igenom en Uwe Boll film är rent olidligt av helt andra orsaker. En film utan story men med vacker yta och sköna karaktärer kan vara ok, ibland. Kanske. Men en film utan story, utan djup och utan sköna karaktärer är bara fel. Och baserar man dessutom sin film på spel vars story går att återge i ett inloggningsfält på Blogger är man så bortom allt vad konstnärlig ambition heter att man lika gärna hade kunnat bli kulturansvarig på Se&Hör och ändå uppnått samma resultat. Skit är skit och smakar lika illa i vilken förpackning den än kommer, men det verkar ändå alltid finnas folk som är villiga att inte bara äta skiten, utan även betala för den. Och dessutom be om mer. Ett misstag kan alla göra, men att fortsätta utan vare sej självkritik eller ödmjukhet är bara korkat. Att sen Uwe försvarar sej med att "min senaste film var tio gånger bättre än den jag gjorde innan, och den var tio gånger bättre än den dessförinnan" är bara patetiskt, särskilt när summan han utgick från var noll. Noll gånger tio gånger tio är fortfarande noll Uwe. Men jag tror ändå att han slutligen tar hem priset när han tillägger "Men tvspel har ju ändå ingen bra story, så vad begär folk av mej?" I rest my case.

Atari 2600

"The number one video game"

Dagens skål...

...får Mr. Tenatious D: Jack Black! Skååååååål!

Hot Fuzz!

För alla fans av Shaun of the Dead med Simon Pegg och Nick Frost, lär våren/sommaren 2007 bli något i hästväg. Då kommer deras nya film Hot Fuzz upp på en mängd silverskärmar runt om i landet. En brittisk polis-action-komedi låter kanske inte så speciellt, men i händerna på dessa herrar och regisserad av Edgar Wright (som även regisserade Shaun of the Dead och tv-serien Spaced) kan man förvänta sig något långt utöver det vanliga. Jag är ett stort fan av dessa goa snubbar och till er som ännu inte har sett Spaced kan jag bara säga -What is your major malfunction? Gå nu direkt till Play.com och KÖP DEN för bövelen!! (att man ska behöva bli förbannad såhär tidigt i veckan...uj-uj-uj) Seriöst: Gillar ni Shaun.. kommer ni att älska Spaced. Gillar ni inte Shaun... kommer ni att älska Spaced! Så är det. Punkt.

Hot Fuzz -video diary

Vår Allsmäktige Skapare

Det här är en mycket stor anledning till att den här bloggen överhuvudtaget existerar! "My God"

Best...Game...Ever?

Worst...Movies...Ever!

Ibland förundras jag över att det görs så mycket dålig film, att tid och energi och framför allt pengar läggs ner på projekt och regissörer som enligt allt sunt förnuft borde låsas in och aldrig ens få komma i närheten av en filmkamera eller regissörstol. Men men, shit happens och tack och lov kan man ju välja att helt enkelt inte se skiten...förlåt, "filmerna". En som uppenbarligen har sett....skiten, är en sadomachosist som jag helst inte vill veta namnet på, eller varför han nu har plågat sej igenom alla dessa filmer. Kanske har han fått hjälp. Kanske borde han söka hjälp. Kanske får han hjälp just nu...i sin vita, vadderade lilla boning...Beware!

(En brasklapp är på sin plats då han faktiskt även resencerat bra filmer, och gett dem bra betyg. Klart killen var tvungen att rensa hjärnan mellan varven)

Suffer like G did?

Dagens skål...

...går till en riktigt skön skådis: Bill Murray! SKÅL broder!

The Legend of Zelda: Obsession of Time

Om jag skulle påstå att jag alltid har varit ett Zelda-fan skulle jag ljuga. Rejält.
Faktum är att mitt första möte med den legendariska spelserien var något av en besvikelse.
Jag var 20 år när jag köpte min första spelkonsoll, en Nintendo 64. Året var 1997 och en recension i någon dagstidning fick mej att fastna för ett nytt spel till N64:an. The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Spelet fick fem av fem i betyg. Artikeln nämnde något om "Världens Bästa Spel". Ok, verkar bra! I samma tidning fick ett annat spel, Turok 2: Seeds of Evil -även det till N64:an- fem av fem i betyg. Ok, låter bra det med.
Väl i spelbutiken föll lotten på det tidigare. Svårt att argumentera mot epitetet "Världens Bästa Spel" (men varför fick då det andra spelet precis samma betyg?) Zelda fick det bli i alla fall. Jag kom hem till min (dåvarande) flickvän och började skryta om att jag just hade köpt "Världens Bäs.." ja, ni vet vid det här laget, pluggade i kassetten och körde igång. Men...? Vad är detta? Det här va ju FULT! Grötigt och grönt och inte alls så j-a levande som det hade stått i tidningen! Flickan som springer fram till mej när jag lämnar min lilla trädhydda är kantig och stelt animerad. Shit, jag har blivit lurad! I ren ilska går jag till spelbutiken och köper det där Turok, det skulle ju ha riktigt snygg grafik och massa blod och goa grejer. "Cerebral bore" shit va coolt! Annat än fula flickor som springer fult i en ful värld.
Visst jag spelade Turok ett tag, ganska länge faktiskt och det var väl kul... Men hela tiden låg det där förbannade Zelda och lurade i baktankarna. Hur kunde det få så bra kritik? Varför verkar alla tycka så jäkla bra om det? Och framför allt, varför hade jag inte bytt in det när jag köpte Turok? Rättare sagt, varför ville jag ändå inte byta in det?
Ok, en chans till skulle det få, "and the rest is history" som de säger, de som vet.
Sedan dess har jag spelat igenom Ocarina of Time många gånger och än idag förundras jag över hur vackert spelet är. Nu har jag har såklart spelat de flesta Legend of Zelda-spelen, och alla är lika fantastiska på sina vis. Har jag någon favorit? Jag kan inte välja. Behöver inte välja. Det är världens bästa spel vi snackar om! Nu är det bara att försöka stå ut ett par månader tills Twilight Princess och Wii kommer att dominera min speltillvaro. Jag är 28 år och jag älskar The Legend of Zelda.
Tack och lov gör även min flickvän det.